Tills nyligen var en stor del av Paris en samling av byar, fragment av som fortfarande detekteras av en observatör. Självfallet har dessa vinälskande invånare täckt upp en väsentlig del av sitt territorium med vinodlingar, till allas glädje.

Montmartre

Enligt legenden var området kring Montmartre med all sannolikhet hemmet för de största vinkännnarna av dem alla Dionysos. Sedan tidernas begynnelse har stadsdelen i staden varit en vallfartsort. Denna kulle har alltid väckt fantasin hos människor som trodde det var hemvist för gudar. De gamla kelterna tros ha tillskrivits mystiska krafter till kullen Montmartre och ha uppfört ritualer på den heliga kullen under ledning av en druid.

Detta var också en plats för tillbedjan för romarna som byggde tempel här för gudarna Mars, Merkurius och kanske Jupiter. Men framför allt var det martyrium av kristendomens Saint Denis som satte Montmartre på kartan som en helig vallfartsort (Martyrium var en begravningsplats för förföljda kristna, alltså Montmartre och rue des Martyrs).

Montmartre konstnärsmiljö på 30-talet handlade mycket om gudar och vin. Till vänster om Rue Norvins ligger Rue Des Saules som är uppkallad efter videträd som en gång växte på denna vattniga plats. Till höger ligger Montmartre vingård som en snygg ljusgrön matta som fint lutar neråt mot Rue St-Vincent mot mot norr och motall logik. Detta beror på att det planterades 1934 av Montmartre invånare som var lite inkompetenta för att införliva gamla traditioner.

Deras kunskap om vinodling begränsades faktiskt, och ovetande om att druvorna behöver fyra år innan de kan pressas till vin gick in för att organisera den första druvplockningsceremonin följande år. Det var republikens president Albert Lebrun och jordbruksministern Henri Quenille som erbjöds de två första klasarna av druvor. Druvplockningsceremonin har upprepats varje oktober sedan dess utom under andra världskriget. Vinet trycks i källaren  och såldes på auktion i april. Etiketterna på flaskorna är målade av lokala konstnärer och de insamlade medlen används för välgörenhet som blev en tradition initierats av konstnären Poulbot för att barnen tyckt om hans målningar.

The Golden Drop

Ett annat område i Paris vilket är byn La Goutte d’Or vilket blev berömd mer än någon annan för kvaliteten på sitt vin.

I mitten av denna nordafrikanska enklav bakom en järngrind på nummer 42 är La Villa Poissonière en orimlig traditionellt dekorerad med samma romantiska gatubelysning som de som dekorerar la Butte Montmartre. Det verkar har placerats här av misstag. På ömse sidor står charmiga gamla hus varav några vackert utsmyckade med keramik, var och en med sin utsökta trädgårdar fylld med fågelkvitter.

Platsen tros ha varit platsen hos en vinodlare när detta var ett öppet landskap, idealiskt beläget på en solig sluttning vilken lutar försiktigt mot söder. I själva verket, under medeltiden, hade vin La Goutte d’Or nått en sådan ryktbarhet att det under en europeisk tävling vid Saint Louis som det delade tredjepriset med viner från Alicante och Lakonien. Förstapriset gick till Cypern, ”Påven” av viner och andrapris gick till Malaga, ”Cardinalen” av viner. Vinet La Goutte d’Or kröntes ”Kung” av viner, som också berättar något om läget för de kungliga myndigheter i hierarkin av medeltida Europa och deras kamp för att vinna självständighet från Rom. Det var brukligt vid tidpunkten för staden Paris att presentera Kungen med vin från La Goutte d’Or på hans födelsedag.

Clos des Morillons

Vingård Clos des Morillons i Parc Georges Brassens är inte fullt så känd men även här brukar skörden äga rum i september. 600-700 kilo druvor plockas varje år tillsammans med folkdans och musik medan skörden lastas i en ljust dekorerad vagn. Följande sommar blev det flera hundra flaskor av Clos des Morillons Pinot Noir vilket var en fin vintage enligt finsmakare som säljs på rue des Morillons 38 och Intäkterna går till välgörenhet.

Vingården med sina 700 vinstockar planterades 1985 när parken anlades. Det var tänkt att återuppväcka gamla traditioner somfanns före revolutionen. Vingårdarna i dessa soliga, södra sluttningarna var stoltheten i byn Vaugirard. Deras export till England går tillbaka till 1453. En ännu tidigare dokument vilket nu finns på Riksarkivet går tillbaka till juli 1230. Detta är en försäljning skriven på pergament och bekräftar att Milon Bergen och hans hustru Agnès hade sålt ett tunnland vinfält till Etienne Poirier för summan av 15F präglade i Paris och betalades kontant.

År 1717 då så många som 27 av de 95 husen i Vaugirard var krogar vilket innebar att de serverade vin. Parisare skulle komma hit på söndagar och helgdagar och detta särskilt efter 1786 när vägtullarna byggdes runt Paris. Bortom vägtullarna hade vin undgått beskattning och var billig. Louis-Sébastien Mercier antecknade att ”en dricker vin, äter jordgubbar och ärtor. Dansar till ljudet av fioler, musettes och oboer.” Däremot varade välstånd inte länge. Vinstsökande vinodlare ersatte sina vinstockar med en ny sort som gav mycket mer vin men av sämre kvalitet. De krävande konsumenterna skulle inte se mer av det och 1810 fanns inga vingårdar kvar i Vaugirard.

Arbetarklassens Paris hade att brottas med billig surt vin, känd som ”guinguet,” som de drack på helgerna på krogar som ligger strax utanför tullstationerna och därför sålde sitt vin obeskattad. Krogar kom att kallas ”guingettes.” Idag finns en tunnelbanelinje på Charles de Gaulle / Étoile som följer den exakta raden av avgiftsbelagda tullarna i Paris som revs av Haussmann 1860. På en stor del av sträckan kör tågen på förhöjda räls som gör det möjligt för föraren kan visualisera hur det såg ut där stadsgränserna låg till helt nyligen.

Lägre klassens Paris hade inte råd att vara så noga med kvaliteten på vinet. Dagen före den franska revolutionen fanns det ca 7.000 krogar i huvudstaden som sålde billigt vin (fem gånger så många som bagerier!) och parisare drack ett årligt genomsnitt på 200 liter vardera.

Rue des Vignoles

Många gatunamn i Paris finns fortfarande kvar för att fira sina gamla vingårdar och då särskilt
rue des Vignoles i östra Paris i en liten enklav av smala gator och vittrande hus som har behållit den exakta utformningen av vingårdar har de tyvärr ersättas. Idag bär denna sträcka sådana poetiska namn som passage Dieu and impasses Rançon och Souhaits! Detta är den del av byn Charonne vars vingårdar Jean-Jacques Rousseau velat vandra igenom eftersom han rapporterade i ”Reverie d’un promeneur patiens.”

Rue des Vignes

Byarna väster om Paris qui hade vingårdar som klättrade upp i den soliga sluttningen. Många av dem som bodde här tillörde den religiösa ordern Minimes vars Var kloster är vid foten av berget Chaillot vid Seine. Högre upp på sluttningen var kvinnoklostret Visitation viket var en order av damer som grundades av Henrietta Maria av Frankrike, dotter till Henrik IV och änkan till Karl I av England. En dubbelvägg separerade de två institutionerna för att förhindra onödiga frestelser. De verkar dock inte varit så dygdiga eftersom en 300 meter lång tunnel upptäcktes under en vägtull som gick där och genom qui hade konjak smugglats in i klostret. Idag är det ett vinmuseum

Kullarna Auteuil

Vingårdar växte också på de soliga kullarna i Auteuil. På medeltiden hade Auteuil fått ett rykte som spridit sig utanför frankrikes gränser. En dansk biskop vid namn Roschild som uppskattade den utmärkta kvaliteten på vinet från Auteuil som de hade skickat honom som en gåva: ”. Vino optimo Altolil”. Vid den tidpunkten kom studenter till Auteuil för att dricka sitt vin och fira den heliga dagen av Saint Vincent som var en beskyddare av vingårdar viket firades här med mycket glädje.

Rue Blanche

Sist men inte minst men okänd för de flesta parisare är den lilla vingården på Rue Blanche strax norr om Gare St-Lazare. Det tillhör brandstationen och Vingården har sex vinstockar totalt och vårdas av brandkåren sedan 1904. Brandmännen producerar i genomsnitt 30 flaskor vin per år. Den andra fredagen i oktober plockas druvor som firas med pompa och ståt. Namnen på flaskorna kan låta lovande – Pinot Noir och Chasselas – men vinet är nästan odrickbart även om etiketterna är mycket eftertraktade för samlare.